skitsnack.

jag undrar hur många gånger man kommer
att behöva ångra sig i livet egentligen. jag
ångrar egentligen sjukt mycket saker som
jag gjort och skulle egentligen gärna skippat
vissa delar av livet, men samtidigt inte. det
har format mig till den jag är idag och man
lär sig av sina misstag. och alla gör ju misstag
så man får ha lite överseende med varann.

sen har jag tänkt mycket på dethär med skitsnack,
varför är det så vanligt bland tjejer? det är ju
så onödigt egentligen. man känner sig liksom
aldrig trygg för man vet att om det snackas när
man själv är med kommer det även att snackas
när man inte är där.
innan man säger något om en annan tycker jag
att man ska försöka sätta sig in i personens
situation och försöka förstå varför den gör som
den gör.
skitsnack bryter verkligen bara ner, det finns
inget uppbyggande med det alls. jag vet att jag
själv behöver bättra mig på det här området och
det är mycket därför som jag skriver.
jag tror att folk som snackar mycket antingen
är högmodiga eller oftast osäkra i sig själva.
man vill känna sig bekräftad och försöker göra
det genom att trycka ner andra. det gjorde jag
förut och det hjälper inte självkänslan alls.
nu vet jag inte anledningen längre.
det jag vet är att det är dumt och onödigt och
att det förstör.
jag tror att det är viktigt hur man lever i det
här och inte bara tänker att alla gör ju det ibland,
utan tänker efter innan man börjar prata.

nu blev det lite långt, lite djupt men jag
behövde skriva av mig lite.

kärlek / julia