" Som en späd planta sköt han upp för
honom, som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var han utseende inte
tilldragande. Han var föraktad och
övergiven av människor, en smärtornas
man och förtrogen med lidande, lik en som
man skyler ansiktet för, så föraktad att vi
räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar, våra
smärtor tog han på sig, medan vi höll honom
för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers
skull, slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få
frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin
egen väg, men all vår skuld lade Herren på
honom.
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs
bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem
som klipper det, så öppnade han inte sin mun."
700 f.Kr och det blev exakt så. Jag är tacksam!
/ j
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar