tragiskt, men sant.
nej jag skojar bara.
det är inte tragiskt, för
jag ska inte sitta vid datorn
24/7 bara för det. det är ett
löfte till mig själv.
men här är han. funderar
på att döpa honom så att
han får lite identitet och
känner sig lite älskad.
frid / julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar